LifeStyleTV rapporterar från en av de grekiska stränderna på Lesbos, där flyktingarna anländer till Europa, och från den första delen av deras resa genom Makedonien och Serbien. Vi intervjuar både volontärer och flyktingar. Fokus kommer att ligga på hur vanliga människor har agerat med innerlig medkänsla till denna kris.
”En upplevelse jag aldrig glömmer!”
Ett besök på den grekiska ön Lesbos för att göra ett TV-program om hur volontärer hjälper flyktingarna, var en upplevelse som jag inte var beredd på, och något som har förändrat mitt liv för alltid. Att se barnens skräckslagna ansikten, blandat med utmattningen och glädjen hos föräldrarna när de anlände genomblöta och nedkylda från båtarna efter att ha färdats över det upprörda havet, kommer alltid att sitta kvar i mitt minne. Men att se de outtröttliga ansträngningarna hos de frivilliga som arbetade i skift på stranden dygnet runt, folk som kommit från olika delar av världen och som bara känt att de måste göra något för att hjälpa till – det ger mig hopp för framtiden.
Det var inte många lugna stunder i den medicinska förstahjälpsbussen från Adventist Help, där man tog emot många människor varje dag, fler än 1 600 sedan teamet först kom till ön för strax över en månad sedan. Teamet har ett underbart sätt att ta hand om varandra, för det som de upplever är något som ingen skulle behöva uppleva – för ingen flykting skulle någonsin behöva fly på detta sätt, och tvingas riskera sina liv till havs för att nå en fredlig tillvaro och ett nytt liv. Kampen mellan liv och död är mycket verklig här. Ena stunden får läkarna trösta sörjande föräldrar som har förlorat sina barn i vågorna, och i nästa stund får de kanske uppleva glädjen i att lyckas återuppliva en blå, nästan livlös baby på stranden. Mitt i allt detta lidande, är det inte lätt att hitta svar på allt, men en kärleksfull omfamning gör under.
Efter attackerna i Paris, uttryckte sig en av läkarna på bussen, dr. Michael-John von Hörsten, så här: ”Detta är flyktingar. Inte våldsamma jihadister. Inte ekonomiska migranter. De är här för att finna en fristad från en livstid av fredagskvällar i Paris.” Fastän detta troligtvis är sant för de flesta flyktingar som de möter, så är det ändå tankeväckande att inse att några av terroristerna som urskillningslöst dödade människor i Paris-attackerna, verkar ha kommit via någon av de grekiska öarna utanför Turkiets kust.
En av de frivilliga som hjälper till på förstahjälpsbussen berättade att två av hans bästa vänner hade blivit dödade i Paris-attackerna. ”Men”, sa han, ”på stranden är alla icke desto mindre människor, som är i desperat behov av hjälp.” Att man under sådana förhållanden kan fortsätta att tjäna i kärlek, och inte med hat, är för mig ett under av gudomlig kärlek. En kärlek som är så stark att den kan förvandla hjärtan. Att visa denna oförbehållsamma kärlek på stranden kan vara vår bästa sköld mot framtida terroristattacker.
På väg hem efter en vecka på ön, skrev en av volontärerna: ”Idag hade vi en judisk kvinnlig läkare från Israel på bussen, som gav medicinsk vård och varma, torra kläder till en syrisk kvinna. Denna scen påverkade en grekisk barnläkare som arbetade med oss, så starkt att han rördes till tårar medan han uttryckte att detta gav honom hopp för mänskligheten.”
Hur man ska hantera det hela tiden växande antalet flyktingar i Europa är en överväldigande politisk utmaning som varje land måste brottas med. Men när jag står på stranden på Lesbos och ser ännu en båt dyka upp på vågorna, överfull med skrikande och skräckslagna flyktingar, finns det bara en sak att göra – att hjälpa dem komma säkert iland och ge dem lite varma, torra kläder och något varmt att dricka. Det är lätt att sitta hemma och bilda sig en uppfattning från det vi ser och hör på nyheterna, men låt oss inte glömma att vilka motiv flyktingarna än har för att komma till Europa, så är de människor. Och vilket beslut varje land än fattar om hur de ska hantera denna kris, så låt oss ändå behandla dessa människor med respekt. Själv kommer jag aldrig att se på denna kris på samma sätt efter mitt besök på Lesbos. Jag önskar att fler människor skulle ta vara på möjligheten att hjälpa, antingen lokalt eller vid någon krispunkt i Europa – det kommer att bli en upplevelse du aldrig glömmer!
Claus Nybo är också ledaren för LifeStyleTV och han tycker om att vara ute i naturen.
