Missa inte den nya TV-serien: Mannen – som förändrade världen.
Tisdagar och söndagar kl. 19:30
Från 15. december, 2015
Två nya program per vecka, varje tisdag och söndag kl. 19.30. Serien kommer även att fortsätta under året 2016. Mannen som förändrade världen är en TV-serie, som kommer att fokusera på mannen Jesus och hans liv. Denna serie kommer att följa de fyra evangelierna och boken, Vändpunkten.
Schema
15 dec. För att bo ibland oss
18 dec. De utvalda
22 dec. Hans tid var inne
25 dec. Uppfylld förväntan
29 dec. Förstlingsgåvan
1 jan. De följde en stjärna
Mannen, som delade tideräkningen
William Shakespeare, Martin Luther, Julius Caesar, Charles Darwin, Adolf Hitler och Justin Bieber – om man skulle placera dessa namn på en lista över historiska personer, och börja med den mest betydande, var skulle de hamna?
Just detta ville Steven Skiena och Charles Ward göra i sin senaste bok Vem är större? Var historiska personer verkligen har sin plats. De gick in för sin uppgift på det rigorösa sätt som karakteriserar vetenskaplig forskning, och använde flera Internet-baserade parametrar för att samla in miljontals uppfattningar om dessa personers rykten och berömmelse för att få fram deras historiska betydelse.
Den stora frågan är förstås, vem som hamnade överst på listan. Vem anses vara den mest betydelsefulla personen i historien? Hur har uppfattningen om denna person överlevt genom tiderna? Svaret kanske för en del kommer som ett antiklimax: Jesus. Han behöver inget efternamn. Med över 2 miljarder efterföljare nästan 2000 år efter sin död, och hela västvärlden som firar hans födelse varje år – julen, och tideräkningen som i den moderna världen räknas från hans födelse, så anses Jesus vara ’den mest betydelsefulla personen någonsin’. På frågan om Jesus kunde förlora sin förstaplats inom den närmaste framtiden på grund av att rangordningen kan variera, svarade författarna att ’människor kan förflyttas upp och ned över tid. Men Jesus verkar sitta ganska säkert på sin position.’
För en man som kom från en enkel by i ett obetydligt område i det Romerska imperiet, och som inte reste mycket mer än 30 mil på en resa, under hela sitt liv, och som var aktiv som lärare under bara tre års tid, så förefaller detta otroligt. Lägg därtill att han inte talade något främmande språk, hade ingen formell utbildning och såvitt man vet skrev han ingenting (förutom lite i sanden – Joh. 8:7), så blir hans inverkan på historien ännu mer förbryllande.
Kristna har inga problem med att ta till sig Jesus status i historien. Hur det än är, så anser de att de ovanliga anspråk som uttalades av och om Jesus, är sanna: Guds Son, vars födelse, liv och död hade förutsagts av forntida profeter, Fridsfursten, Frälsaren som skulle inleda den nya tidsåldern för planeten jorden, medlare mellan människor och Gud. Men för dem som inte kallar sig troende, så kan de julsånger som vi sjunger om hans födelse under en stjärna, och som vi hör spelas i varuhusen när vi rusar omkring i våra julförberedelser, trots att de är både trösterika och välbekanta, ändå verka ganska föråldrade och irrelevanta. Tiden då Jesus levde är ju ändå så långt bort från vår nutid. Han kan ha haft svaren på vissa problem som fanns på den tiden, men vilken inverkan kan hans liv och undervisning ha i vår tid?
En mycket liknande tidsperiod
Om man skulle beskriva tiden då Jesus föddes, så må du bli förlåten om du skulle tro att man talade om vår tid. Det var en tid av allmän fred, Pax Romana (inte Pax Americana). Men staten hotades av problem i Mellanöstern, speciellt från parterna, som bodde i det område som är dagens Iran (inte mycket har förändrats). En stor huvudvärk för romarna var den omfattande terrorismen – vid en massaker som kallats för den asiatiska vespern, dödades 80 000 personer i Mindre Asien. Med konflikter som rasade i avlägsna delar av imperiet, vägrade medborgarna att tjäna i någon armé, så professionella soldater fick ta deras plats. Trots allt, gjorde den allmänna freden det möjligt för aldrig tidigare skådat skapande och uppfinnande. Romarna byggde fantastiska akvedukter, spektakulära amfiteatrar och vägar som sammanlänkade alla imperiets olika områden. Imperiet introducerade också ett gemensamt språk, en valuta, samma lagar och fri marknadsekonomi, vilket ledde till blomstrande handel och enkelhet att resa. Med den ökade rörligheten, kunde nya idéer snabbt spridas över långa avstånd.
Det var också en tidsålder av stort välstånd. De rika levde i många flotta villor, med golvvärme och marmorinredning. Städer som Rom nådde en befolkningstäthet som vida överskred moderna städer som Manhattan och London. De flesta stadsbor bodde i trånga hyreshus, som kallades insulae, (ungefär isolerad), varav vi fått modellen för våra moderna hyreshus. Det var en tid av enorma skillnader mellan rik och fattig. En tid med social mobilitet, där slavar kunde resa sig och bli välbärgade jordägare, med filantropisk verksamhet, där vissa av de väldigt rika affärsmännen kunde spendera pengar på projekt för allmännyttan (jämför Bill Gates eller Warren Buffet). Tiden för det dåtida Romarriket och vår tid är de enda två tidsepoker i historien då åskådarsporter var allra viktigast. Sportens hjältar och gladiatorer, i likhet med dagens sport- och filmstjärnor, uppnådde ofattbar berömmelse och rikedom. Gladiatorspel uppammade en våldskultur inte olik dagens våldsfilmer och videospel. Uttrycket ’bröd och cirkus’ beskriver väl de två allmänna tidsfördriven: mat och underhållning. Och om man skulle beskriva den allmänna inställningen till sex, skulle prydhet och sedesamhet inte vara några adjektiv som passade in. Homosexualitet var vanligt, liksom aborter.
Två messias?
För dem som studerar historia, är likheterna mellan Jesus och Augustus slående, vilket gör Jesus förstaplats ännu mer förvånande. Octavianus (hans riktiga namn) hittade tidigt på en ny titel för sig själv: divi filius, som översatt blir ’gudomlig son’, i sin roll som adopterad son till den lönnmördade och dyrkade Julius Ceasar. Snart därefter, registrerar Octavianus att en ny stjärna visade sig på himlen och var synlig i sju dagar över hela världen. Följaktligen lät han på sin egen hjälm fästa ett stjärntecken, som sedan kom att finnas på mynt och sigill som en symbol för hopp.
Octavianus tog Apollos som sin beskyddare, profetians gud och beskyddaren av spåkvinnorna, profetissorna som gav det gamla Rom sina officiella orakler som konsulterades i tider av stor olycka. En spådomsvers förutsade att när fred hade uppnåtts med parterna, skulle en ny guldålder börja gry. Så efter att Octavianus undertecknat ett fredsfördrag med parterna (20 f.Kr.) upphöjde han sig själv till den som för in den nya tidsåldern. Det tacksamma folket kallade honom ’fridsfurste’ och gav honom titeln Augustus, som betyder ’den som är sänd av gudarna’, som enligt historikerna inte är så långt ifrån den hebreiska benämningen Messias. Med stor glöd och karisma, grep han sig an uppgiften att införa religiösa reformer i sitt rike, och tog sig an makalösa uppgifter att bygga om tempel och återuppliva det gamla prästerskapet och ceremonierna. Augustus kallade snart in hela det höga prästerskapet i Rom, inklusive pontifex maximus, till en ceremoni som bevistades av den största folkmassa som någonsin dittills samlats i den eviga staden. På ett magnifikt altare som kallades Ara Pacis Augustae, och som man fortfarande kan se i Rom, porträtteras han som medlaren mellan Gud och människor. Historiker tror att detta altare var en del av det största solur någonsin, som markerade tiden för Augustus avlelse (vintersolståndet, den 25 december) och för hans födelse (höstdagjämningen).
Med en sådan väldig person på den politiska och religiösa horisonten, är det svårt att förstå hur snickaren från Nasaret kunde resa sig ur historiens skuggor. Inte desto mindre, firar folk mer än två tusen år efter hans födelse, födelsen av den som Bibelns profetior sa skulle födas i Betlehem (Mika 5:2), under en stjärna (4 Mos. 24:17). Folk genom tiderna har sett upp till Jesus som Fridsfursten (Jes. 9:6) och sin medlare inför Gud (1 Tim. 2:5), som sin räddare från död och förtvivlan. Miljoner har funnit tröst och styrka i Jesu liv och en djup mening i hans budskap om rättvisa, kärlek och tolerans. Bortom alla skelett i den kristna historiens garderob och de orättfärdiga handlingar som utförts i Jesu namn av sådana som varit hans efterföljare endast till namnet, kanske denna hektiska juletid inte är en så dum tid att ta reda på vad allt egentligen handlar om – den, som sa ’kom till mig, alla ni som arbetar och är betungade, så ska jag ge er ro’ (Matt. 11:28).
Orden från skeptikern och historikern H G Wells, som inte såg sig själv som kristen, kanske kan tjäna som en passande utvärdering av den ’utfattige läraren från Nasaret’: ’Världen började vara en annan värld från den dag den läran predikades, och varje steg mot en vidare förståelse och tolerans och god vilja är ett steg i riktning mot det universella broderskap som Kristus predikade. Historikerns test på en individs storhet är: ”Vad lämnade han efter sig som kunde växa? Fick han människor att börja tänka i nya banor med en kraft som bestod efter honom?” Enligt den testen står Jesus främst.’
Antonella Pedley håller på att avsluta sin magisterexamen i Antikens religioner vid UWTSD. Hon arbetar med att införskaffa program till LifeStyleTV.
